Ja man ska ju hjälpa och stötta som förälder men det är en viktig kugge att ta steget ut i vuxen världen och klara sig själv i och med arbetssökande. “Navelsträngen” spänns åt och brister av allt eftersom barnet söker sig ut från hemmet och lär sig stå på egna ben.
Bra för självbilden också och känna “Jag kan själv!” Med lite stolthet över vad man gjort i bröstet.
Bra att man kommer ut i arbetslivet hursomhelst. Dom är ju unga människor och lär sig förhoppningsvis Bra grunder på en arbetsplats man får utvecklas som person och arbetstagare på.
Det är så sjukt att jag först trodde att det handlade om kannibaler.
Så sjukt curlade.
Som arbetsgivare måste det ju vara en enorm röd flagga att föräldern söker jobbet åt sitt barn.
Haha roligt att man ändå varit med om detta men trodde inte då att det var ett utbrett fenomen…🥴
Hur kan man vilja ha med morsan på intervjun? Helt sjukt…
En gång för många år sedan satt jag vid inryckning och skrev in de som kom för att göra militär grundutbildning, GMU, alltså innan värnplikten gjorde sitt återtåg.
Kommer aldrig glömma den pappa som försökte följa med sonen hela vägen in… Vi stoppade han i dörren. Tror inte sonen sökte för att han ville, utan för att pappa minsann gjorde värnplikten på sin tid.
Att föräldrar stöttar sina barn är bra. Men det finns gränser, mina föräldrar har hjälpt mig med tips, genomläsning av CVn, råd inför intervjuer etc när jag började jobba. Men en del av att bli vuxen är ju att kunna stå på egna ben, fatta egna beslut och hantera konsekvenserna av dem.
Bland rika människor har det länge varit standard att man “lägger in ett gott ord”, “drar i lite trådar” osv för att ungen ska komma in på rätt skola, få praktikplats här, få jobb där… men det är kanske bara curling när det gäller vanliga barn?
Har varit med om att föräldrarna har ringt och sagt upp ungen från jobbet 😅
Kan se detta som konstigt men med dagens arbetsgivare så fattar man om dom vill hjälpa sina barn när dom vill satta minimilön nar dom anställer nya personal for att fa det så billigt som möjligt samma när dom frågar om nystartsjobb
Alltså ja, att söka randomjobb är lite väl mycket. Men att hjälpa dom med kontakter är väl rätt normalt.
Det här är ju toppen för arbetsgivaren, jag antar att både barnet och föräldern kommer att jobba för en lön?
När jag började min karriär för snart 20 år sedan började jag via bemanningsföretag som sålde in mig hos företaget. Bemanningsföretaget vill ju ha en massa kandidater de sedan sålde. Så principen är nästan densamma förutom att uthyraren tog en jäkla bit av kakan. Jag är ändå evigt tacksam för att de fick in mig och startade min karriär.
Alltså jag hade skämts ihjäl
Enda gången jag inte skulle slänga en sån ansökan direkt i papperskorgen är om det vore för prao till en 14 åring. Då skulle jag svara att 14 åringen själv kan höra av sig så borde vi kunna lösa nått. Det är ju inte föräldern jag ska anställa
Hände på mitt bolag för 15 år sen, då är det ändå en konsultfirma med rätt hög profil. Personens mamma var med på högtalare på första, och sista, intervjun.
Råkade själv ut för detta efter lumpen. Hade skaffat ett nytt jobb, men det jag inte visste var att min mamma ringt mitt gamla sommarjobb och frågat om jag fått komma tillbaka. Blev ganska pinsamt för mig att förklara för dem att jag redan hade jobb.
Tycker det är många äldre som klagar på detta beteende, men vad ska ungdomar göra? Polisanmäla sina egna föräldrar för trakasserier när de ringer ens jobb och begära kontaktförbud? Det är inte så många 19-20 åringar som fixar det.
Nu framgår det ju inte hur barnen reagerar på detta, men personligen hade jag tyckt att det var ohyggligt pinsamt om mina föräldrar skulle lägga sig i mitt arbetssökande.Känns otroligt kontrollerande för mig. Undrar hur många av dessa föräldrar som kommer sitta där om 10 år och undra varför ungarna aldrig hälsar på.
Enkelt, lås in föräldrarna. Få slut på curlandet.
På mitt första jobb efter examen (högskola) var jag trafikingenjör på en kommun. Kommer ihåg en pappa som ringde mig och bad om råd för att överklaga att hans barn blivit av med körkortet.
Jag var 24 år och svarade att hans jobb som förälder är att säga till honom att följa lagen och att jag skulle hjälpa sonen om han ringde.
Pappan sa till mig ”du vet hur dagens ungdomar inte för saker för sig…”
Sen blev han arg för att jag inte ville hjälpa honom överklaga åt sin son.
Detta har bevisligen blivit ett fenomen och det har dykt upp artiklar och trådar om detta flera gånger. Alla verkar tycka att det är konstigt, så jag undrar var dessa föräldrar är någonstans. Helt knäpptyst från den andra vinkeln här på sweddit. Visa er!
Jobbar kundtjänst inom komvux. Många föräldrar och ibland mor- eller farföräldrar som hör av sig för att deras 20+ dotter eller son inte kan eller vill själva. Mycket curling som ger många en skev bild av hur saker och ting fungerar.
Något överklassen gjort bokstavligen talat överallt i alla tider men nu när det är gemene man så är det plötsligt förskräckligt.
Hade en intervju för något år sen där personen som skulle intervjuas kom, frågade om hans mamma kunde komma upp. Jag trodde att hon bara skulle sitta i vårt fikarum. Men hon hängde med in i konferensrummet där vi skulle ha intervjun. Varken jag som intervjuare eller han som skulle intervjuas fick en syl i vädret då hon hade åsikter om allt hela tiden. Konstiga var att den skulle intervjuas såg ut att tycka att detta var normalt.. Gav upp efter 10 minuter och förklarade att det inte var mamman vi skulle intervjua..
Den gången min mor följde med för att handla en skjorta till min arbetsintervju, och hon påtalar för dem att det är till en arbetsintervju, då visste man att det var bäst att klara sig på egen hand framöver.
Med tanke på hur vanligt psykiskt sjukdom verkar vara i den nya generationen, känns det ganska rimligt.
Helt rätt. Förr var det tala med chefen & du hade jobb. Som i tillsvidareanställning. Nu har företagen underminerat sig genom att ställa högre & högre krav. Helt omöjligt att lära upp folk på plats. Du får bara vara 25 år. Civilingenjör, i de 20% bästa i avgångsklassen. Och då menar jag 10%. För det vore ju opassande av mig att skriva 5%, blink-blink! Du måste även ha deltagit i 2-3 skojsiga studentföreningar, för vi ääälskar när våra lönisar dansar knegardansen & spexar under julfesten. Minst 4 års arbetslivserfarenhet & inga ambitioner om att ha ett privatliv eller bilda familj.
Här har jag ett tragiskt exempel på hur idiotisk en förälder kan vara:
När jag var ca 19 jobbade jag på ett ställe och fortsatte jobba där i 3 år, var väldigt nöjd, stormtrivdes.
Min mamma ville att jag skulle vidareutbilda mig istället – utan att prata med mig – gick bakom min rygg och träffade platschefen och bad dem personligen att sparka mig: med motivering att jag behöver studera.
Fick samtal från chefen dagen därpå där de såg väldigt allvarligt på detta och trots att jag berättade för dem att jag fick aldrig reda på detta och detta är en vuxen människa som ställer till det för en annan vuxen människa men chefen gick ej med på alla sorters.
Jag fick sparken direkt samma dag.
Helt sjukt. Borde kunna polisanmäla liknande händelser.
Morsan skickade mig ca 5 jobbförslag om dagen… på hennes Facebookvägg med mig taggad… när jag var arbetslös. Snälla mor, lär dig använda Messenger.
Ännu roligare var gubben från arbetsförmedlingen med tung brytning härstammat från mellanöstern. “Do sökt 30 jobb? Jag hittar 2130 jobb, varför do inte sökt alla?!”
Inget konstigt, brukar be min mamma skriva mina reddit-kommentarer
29 comments
Ja man ska ju hjälpa och stötta som förälder men det är en viktig kugge att ta steget ut i vuxen världen och klara sig själv i och med arbetssökande.
“Navelsträngen” spänns åt och brister av allt eftersom barnet söker sig ut från hemmet och lär sig stå på egna ben.
Bra för självbilden också och känna “Jag kan själv!” Med lite stolthet över vad man gjort i bröstet.
Bra att man kommer ut i arbetslivet hursomhelst. Dom är ju unga människor och lär sig förhoppningsvis Bra grunder på en arbetsplats man får utvecklas som person och arbetstagare på.
Det är så sjukt att jag först trodde att det handlade om kannibaler.
Så sjukt curlade.
Som arbetsgivare måste det ju vara en enorm röd flagga att föräldern söker jobbet åt sitt barn.
Haha roligt att man ändå varit med om detta men trodde inte då att det var ett utbrett fenomen…🥴
Hur kan man vilja ha med morsan på intervjun? Helt sjukt…
En gång för många år sedan satt jag vid inryckning och skrev in de som kom för att göra militär grundutbildning, GMU, alltså innan värnplikten gjorde sitt återtåg.
Kommer aldrig glömma den pappa som försökte följa med sonen hela vägen in… Vi stoppade han i dörren. Tror inte sonen sökte för att han ville, utan för att pappa minsann gjorde värnplikten på sin tid.
Att föräldrar stöttar sina barn är bra. Men det finns gränser, mina föräldrar har hjälpt mig med tips, genomläsning av CVn, råd inför intervjuer etc när jag började jobba. Men en del av att bli vuxen är ju att kunna stå på egna ben, fatta egna beslut och hantera konsekvenserna av dem.
Bland rika människor har det länge varit standard att man “lägger in ett gott ord”, “drar i lite trådar” osv för att ungen ska komma in på rätt skola, få praktikplats här, få jobb där… men det är kanske bara curling när det gäller vanliga barn?
Har varit med om att föräldrarna har ringt och sagt upp ungen från jobbet 😅
Kan se detta som konstigt men med dagens arbetsgivare så fattar man om dom vill hjälpa sina barn när dom vill satta minimilön nar dom anställer nya personal for att fa det så billigt som möjligt samma när dom frågar om nystartsjobb
Alltså ja, att söka randomjobb är lite väl mycket. Men att hjälpa dom med kontakter är väl rätt normalt.
Det här är ju toppen för arbetsgivaren, jag antar att både barnet och föräldern kommer att jobba för en lön?
När jag började min karriär för snart 20 år sedan började jag via bemanningsföretag som sålde in mig hos företaget. Bemanningsföretaget vill ju ha en massa kandidater de sedan sålde. Så principen är nästan densamma förutom att uthyraren tog en jäkla bit av kakan. Jag är ändå evigt tacksam för att de fick in mig och startade min karriär.
Alltså jag hade skämts ihjäl
Enda gången jag inte skulle slänga en sån ansökan direkt i papperskorgen är om det vore för prao till en 14 åring. Då skulle jag svara att 14 åringen själv kan höra av sig så borde vi kunna lösa nått. Det är ju inte föräldern jag ska anställa
Hände på mitt bolag för 15 år sen, då är det ändå en konsultfirma med rätt hög profil. Personens mamma var med på högtalare på första, och sista, intervjun.
Råkade själv ut för detta efter lumpen. Hade skaffat ett nytt jobb, men det jag inte visste var att min mamma ringt mitt gamla sommarjobb och frågat om jag fått komma tillbaka. Blev ganska pinsamt för mig att förklara för dem att jag redan hade jobb.
Tycker det är många äldre som klagar på detta beteende, men vad ska ungdomar göra? Polisanmäla sina egna föräldrar för trakasserier när de ringer ens jobb och begära kontaktförbud? Det är inte så många 19-20 åringar som fixar det.
Nu framgår det ju inte hur barnen reagerar på detta, men personligen hade jag tyckt att det var ohyggligt pinsamt om mina föräldrar skulle lägga sig i mitt arbetssökande.Känns otroligt kontrollerande för mig.
Undrar hur många av dessa föräldrar som kommer sitta där om 10 år och undra varför ungarna aldrig hälsar på.
Enkelt, lås in föräldrarna. Få slut på curlandet.
På mitt första jobb efter examen (högskola) var jag trafikingenjör på en kommun. Kommer ihåg en pappa som ringde mig och bad om råd för att överklaga att hans barn blivit av med körkortet.
Jag var 24 år och svarade att hans jobb som förälder är att säga till honom att följa lagen och att jag skulle hjälpa sonen om han ringde.
Pappan sa till mig ”du vet hur dagens ungdomar inte för saker för sig…”
Sen blev han arg för att jag inte ville hjälpa honom överklaga åt sin son.
Detta har bevisligen blivit ett fenomen och det har dykt upp artiklar och trådar om detta flera gånger. Alla verkar tycka att det är konstigt, så jag undrar var dessa föräldrar är någonstans. Helt knäpptyst från den andra vinkeln här på sweddit. Visa er!
Jobbar kundtjänst inom komvux. Många föräldrar och ibland mor- eller farföräldrar som hör av sig för att deras 20+ dotter eller son inte kan eller vill själva. Mycket curling som ger många en skev bild av hur saker och ting fungerar.
Något överklassen gjort bokstavligen talat överallt i alla tider men nu när det är gemene man så är det plötsligt förskräckligt.
Hade en intervju för något år sen där personen som skulle intervjuas kom, frågade om hans mamma kunde komma upp. Jag trodde att hon bara skulle sitta i vårt fikarum. Men hon hängde med in i konferensrummet där vi skulle ha intervjun. Varken jag som intervjuare eller han som skulle intervjuas fick en syl i vädret då hon hade åsikter om allt hela tiden. Konstiga var att den skulle intervjuas såg ut att tycka att detta var normalt.. Gav upp efter 10 minuter och förklarade att det inte var mamman vi skulle intervjua..
Den gången min mor följde med för att handla en skjorta till min arbetsintervju, och hon påtalar för dem att det är till en arbetsintervju, då visste man att det var bäst att klara sig på egen hand framöver.
Med tanke på hur vanligt psykiskt sjukdom verkar vara i den nya generationen, känns det ganska rimligt.
Helt rätt. Förr var det tala med chefen & du hade jobb. Som i tillsvidareanställning. Nu har företagen underminerat sig genom att ställa högre & högre krav. Helt omöjligt att lära upp folk på plats. Du får bara vara 25 år. Civilingenjör, i de 20% bästa i avgångsklassen. Och då menar jag 10%. För det vore ju opassande av mig att skriva 5%, blink-blink! Du måste även ha deltagit i 2-3 skojsiga studentföreningar, för vi ääälskar när våra lönisar dansar knegardansen & spexar under julfesten. Minst 4 års arbetslivserfarenhet & inga ambitioner om att ha ett privatliv eller bilda familj.
Här har jag ett tragiskt exempel på hur idiotisk en förälder kan vara:
När jag var ca 19 jobbade jag på ett ställe och fortsatte jobba där i 3 år, var väldigt nöjd, stormtrivdes.
Min mamma ville att jag skulle vidareutbilda mig istället – utan att prata med mig – gick bakom min rygg och träffade platschefen och bad dem personligen att sparka mig: med motivering att jag behöver studera.
Fick samtal från chefen dagen därpå där de såg väldigt allvarligt på detta och trots att jag berättade för dem att jag fick aldrig reda på detta och detta är en vuxen människa som ställer till det för en annan vuxen människa men chefen gick ej med på alla sorters.
Jag fick sparken direkt samma dag.
Helt sjukt. Borde kunna polisanmäla liknande händelser.
Morsan skickade mig ca 5 jobbförslag om dagen… på hennes Facebookvägg med mig taggad… när jag var arbetslös. Snälla mor, lär dig använda Messenger.
Ännu roligare var gubben från arbetsförmedlingen med tung brytning härstammat från mellanöstern. “Do sökt 30 jobb? Jag hittar 2130 jobb, varför do inte sökt alla?!”
Inget konstigt, brukar be min mamma skriva mina reddit-kommentarer
Comments are closed.